Tankarna fortsätter att snurra... fick många fina kommentarer på gårdagens inlägg. (Personliga meddelanden) Det värmer.
Jag kan inte låta bli att känna mig ensam ibland dock. Mina absolut närmaste bor måååånga mil bort. De personer som jag vet jag har oavsett vad som händer, oavsett hur många mil det är mellan oss. De som vet i princip allt om mig. Utan dom känner jag mig ensam. När jag sedan försöker släppa in någon närmare in på livet så blir jag sviken och sårad.
Hur jag än gör så känns det som jag gör fel, är elak eller sviker någon. Vad jag än säger är det fel. Vad JAG än känner så är det fel eller får någon mig att känna att det jag känner är fel. FEL FEL FEL FEL!!! Allt är fel.
Jag är glad att jag och E kämpar och försöker gå framåt. Vi tar en dag i taget, steg för steg.
Men jag är rädd. Jag är rädd att vi ska falla tillbaka in i det dåliga igen. Rädd att bli sviken av den person som betyder mest i mitt liv.
Jag är rädd att jag ska såra eller svika honom.
Urs vad mycket som snurrar i huvudet. Jag bara önskar att man kunde känna en lycka som fick vara kvar. Slippa denna bergodalbana.
Detta kommer ni att klara av! Och jag kommer finnas här oavsett vad♡ du är en av mina bästa vänner och det var därför jag kände som jag kånde när det blev lite galet där ett tag.. men jag kommer finnas här, jag backar upp dig i vilka beslut du än kommer fatta! Ta hand om dig och ta hand om varandra! Kram ♡
SvaraRaderasedan känns det som efter "det som blev galet" hände så har vi kommit närmre varandra, i alla fall för mig, och det känns bra! <3
SvaraRadera