Tillit till andra

Jag känner det att min tillit till andra människor är helt of just nu. Efter allt som nu varit så har min tillit och min trygghet i andra fått sig en ordentlig törn. Jag är van att bli sviken av vänner, eller de jag trodde var mina vänner, men nu känns det som det är mycket djupare sår. Jag har kännt mig sviken av några av mina närmaste både i familj och vänner. Man inser snabbt hur liten betydelse man kan ha för andra som man själv anser har stor betydelse i mitt liv.

Tyvärr så har dessa sår gått djupt. Jag vill så gärna släppa in människor och lära känna nya osv men om man nu gör det så är det jag lärt mig att man blir sviken om och om igen. Jag vill kunna känna att jag kan släppa in någon och känna trygghet i det. Försöker men är en stor spärr nu.

Sedan att få tillbaka tillit till någon som man haft det till och sedan fått den kraschad av är inte alls lätt. Krävs mycket arbete, men jag kämpar men är väldigt svårt. Hur kan man få tillbaka den?! Varför ska jag lita på han/hon igen? Jag känner att jag kan liksom inte släppa och slappna av. Jag kan ju självklart vara runt dessa människor och jag kan förlåta men kan inte glömma. Mitt hjärta har fått ett stort sår.

Man blir så ledsen då man inte blir förstådd. När man försöker göra det som ska bli bäst för alla de man älskar men får försvara sig och får skit för det. Det tar väldigt hårt.

Men blir även ledsen då man känner att under tiden allt var som värst och man inte visste hur vi skulle göra, så blir man sviken av de man älskar som närmast.
Man blir utstängd och bortvald. Det gör ont! Väldigt ont!

Ja ja nog om detta. Hoppas ni alla får en solig fin dag.