Besvikelse

Är så less och besviken. Ibland känns det som att jag inte finns då Erik är borta. Det duger bara då han är med. Man känner sig inte riktigt välkommen och känns som man tränger sig på. Man blir ignorerad, bort glömd. Varför ska alltid jag måsta höra av mig, fråga och "kämpa" för att ha någon att umgås med. Det måste ju vara mig det är fel på då det är så. Får inte veta varför men tycker det är ganska tydligt att det måste vara så iaf. Tråkigt då det känns som jag försöker ställa upp för alla men sedan duger jag bara ibland. Hummm suck. Kanske ska backa undan helt och leva mitt eget ensamma liv här uppe på graddhyllan. (Ni som inte tål att jag skriver vad jag tycker och känner behöver inte läsa och inte kommentera.)