Livet är inte alls alltid kul. Just nu är allt en enda stor bergodalbana. Ena stunden upp nästa stund ner. Men steg för steg går vi framåt. Men alla dessa känslor som svämmar åt alla håll. Arg, ledsen, glad, överlycklig, jätte ledsen, nedstämd, glad igen osv... Dessa känslor tar all min kraft.
Jag hoppas att livet får fortsätta gå framåt, att det inte ska bli en massa väg ras efter vägen för att människor inte tål att man försöker hitta lyckan igen. Eller att man ens försöker hitta kraften att försöka igen. En sak jag lärt mig är att vara försiktig med vilka du litar på. Att inte ge någon något av dig själv som dom inte förtjänar.
Just nu håller jag på att fixa å pyssla och donar här hemma för att rensa tankarna.
Just nu vill jag bara krypa upp i famnen å ligga där. Jag önskar jag var liten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar