Om jag är ledsen eller har ont så har jag Extremt svårt att gråta inför andra människor. Jag kan vara så nära men är precis som en spärr i kroppen på mig. Försöker dölja alla känslor och bara visa att "allt är bra". Spelar nästan ingen roll hur ont jag har så gör jag ALLT i min makt för att dölja det. Det är säkert därför jag i princip oftast tuppar då jag är ensam, eller då det händer saker. Jag kämpar å håller ut så gått det går å då jag blir ensam faller muren. Känns som jag inte gör annat än att gråta då jag är ensam. Finns några få vänner som vart med då jag blivit ledsen eller så och dessa vänner betyder mycket för mig. Även om jag inte gråter framför dom mer än någon enstaka gång så finns ändå en trygghet att jag kunnat göra detta.... svårt att förklara. Sedan då man fått i sig några droppar alkohol blir det alltid lite lättare att släppa ut känslorna.
Men känns ibland som jag har en stor mur runt mig som ingen (utom vissa få människor på denna jord) får komma igenom. Nu efter allt som varit så känns denna mur om än lite tjockare och högre.
Jag vet inte om jag kan säga att det är speciellt positivt men man kan ju alltid hoppas att det kommer människor som tar sig igenom den muren.
Nej nu ska jag ta och greja lite här hemma innan det är dags för jobb. Bara denna kväll och imorgon kvar. Sedan ledig i två dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar