Jag har levt i en bubbla en längre tid nu. En bubbla av medelmåtta. Man lever vidare i vardagen trots att man inte är lycklig. Självklart har man lyckliga stunder men man lever nog mest på den tryggheten man har i sin bubbla.
För några månader sedan klev jag ut ur min bubbla. Det är bland det läskigaste jag gjort. Det känns som att man faller och faller men ingen tar emot.
Jag har väldigt svårt för att be om hjälp. Jag har svårt att släppa in andra och låta dom hjälpa. Jag vill inte vara en börda för någon, jag drar mig istället undan då jag mår dåligt.
Jag försöker lära mig att våga ta hjälp och lära mig stå stadigt själv också. Det gäller att hitta den där balansen tror jag mellan att stå stark ensam och våga ta hjälp och släppa in andra. Hittar man den balansen tror jag att man någonstans i sitt fallande hittar en avsatts att stå på och sedan kunna klättra uppåt från.
Jag hoppas jag har kraften och orken, framförallt modet att klara detta. Men det kan bara framtiden utvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar