Finns jag??

Ibland kan jag undra om jag finns överhuvudtaget. Eller är jag bara någon man använder ibland då jag behövs...

Blir så jävla sårad. Sårad av nära personer,  som inte ens verkar märka eller bry sig om det...

Finns jag??!! Ska jag bara acceptera det eller ska jag orka bry mig.
Jag vet faktiskt inte. Jag orkar inte ta tag i nått längre känns det som.

Glad att det finns vänner som vet när jag behöver dom utan att ens behöva säga nått iaf. Att få samtal när man är nere som gör en glad betyder massor. För även om vi inte ses varje dag eller hörs varje dag, känslan att veta att nån person finns där iaf är underbar.

Önskar bara att de var så med fler av de nära.