Gråskala

Just nu känns det som jag haft en svacka i snart två år där det känns som jag tappat mig själv helt. Vet knappt vad jag står för längre.

Vem är jag?
Vad vill jag?
Vart vill jag?

Har alltid varit en sådan person vetat exakt vad jag vill göra hela tiden och haft klara mål men nu är allt bara suddigt. Känns som att gå i en gråskala jämt.

Självklart finns det färgglada stunder som gör mig glad och jag känner värme.
Sedan att personer försvunnit ur mitt liv finns både positivt och negativt med.
Det har även tillkommit personer i mitt liv som jag är så otroligt glad för. Både nya och gamla vänner.

Känns att jag behöver vänner utanför denna stad och vänner som ser mig för den jag är och inte för nått som någon annan tycker jag ska vara.

Jag har människor i mitt liv som betyder mycket för mig och dom som betyder mer och mer för mig.

Har otroligt svårt att lita på tjejer. Kanske det är därför jag ofta väljer att killkompisar.
Många tycks dock ha problem med att jag har nära relationer med killar som inte är mer än vänskap. Men det anser jag är deras problem. Vem jag väljer att ha i mitt liv är mitt val och INGEN annans.